tisdag 12 januari 2010

Somliga Gömmer Hemligheter i Vissa Burkar



Ni kanske har märkt att det inte går så fort framåt med Farsans Frys, men mera kommer där när jag får tag i fler bilder. Saken är den att Farsan just nu målar på en blågylta om jag inte har helt fel. Den trasslar lite - eftersom blågyltor har en ganska distinkt färgsättning - och därför ligger det inte så himla mycket i Frysen för tillfället.


Dock tänkte jag nu införa ett litet tema på vad jag ska skriva om.
Hela idén fick jag från ett blogginlägg som Julia hade länkat till på Facebook. Det hette "Fint Folk: Julia", och handlade om hur en i ärlighetens namn för mig helt okänd människa berättade hur fantastisk Julia var. Jag insåg också nyligen att jag väldigt ofta glömmer att berätta för dem som jag älskar just att jag älskar dem.
Så hela poängen med det här, det är att berätta något litet om vissa personer, som jag har en liten speciell plats i hjärtat för. Det kommer troligen bli en lång serie, och om någon som anser sig vara OTROLIGT bra vän med mig inte har blivit omnämnd ännu, så - no fret. Jag skriver dem, som de säger på Let's Dance, "utan inbördes ordning".
Det här kommer alltså bli en serie. Och vad har jag bestämt mig för att kalla den?

Somliga Gömmer Hemligheter i Vissa Burkar.

Citatet kommer från Mumindalen. Det är Lilla My som säger det vid frukosten, för att påpeka för Muminmamma och Muminpappa att Mumin har en hemlighet - nämligen en liten drake som han lyckats fånga.
För mig så är Mumin väldigt symboliskt. Eller, det har blivit det på sistone, när jag väl börjat fundera på serien. Där finns den snälla, mysiga mamman, pappan som jobbar mycket och sitter mycket på sitt kontor men som ändå hjälper till så snart han behövs. Och där finns vännerna. Och det är ju just det den här serien ska handla om. Vänner.
Lilla My är bitsk och rätt elak, men hon är en riktigt bra vän. Snorkfröken är lite uppblåst och full of herself, men hon är snäll egentligen. Sniff hjälper till och överger faktiskt de där skatterna som han så gärna vill ha, för sina vänners skull. Och Snusmumriken, som är nån slags inkarnation av en minimalistisk livsstil och ett synsätt som jag önskar att fler skulle ha.



Så det här är dedicerat till alla de människor som är speciella i mitt liv. De är underbara, jobbiga ibland, men överlag skulle jag aldrig klara mig utan dem. Även om somliga gömmer hemligheter i vissa burkar.

1 kommentar:

  1. Diggar din idé Pet! Undrar vilken Julia det var det handlade om... Var det lilla Julia som jag känner så får du gärna länka vidare så jag också får läsa. Tror också att du kan göra en sådan här grej med stor bravur och jag ser fram emot att läsa det du skriver.

    Lycka till och en vintersolvarm kram från mig.
    Sven

    SvaraRadera