Eslöv

Jag har kommit fram till en sak. Det finns bara en enda anledning att åka till Eslöv, och det är skomakaren som har en liten kiosk inne på Coop i centrum.

Det är relativt lätt att komma dit - man åker med tåget, går ned i tunneln och sen upp på den sidan där det liksom ser ut att finnas mest stad. Ni förstår vad jag menar när ni åker dit.

Sen, så snart man kommer ut från station, tar man åt höger, går fram till T-korsningen, och kommer då på höger sida se en tunnel under järnvägen eller nåt. Ta åt vänster i T-korsningen, och följ sedan gatan tills ni ser Coop.

Den där skomakaren är i alla fall helt otrolig! Jag behövde klacka om två par skor idag, helst ganska snabbt, så att jag hann åka till Blekinge sen (jag är i Blekinge nu i skrivande stund). Jag kom dit vid tjugo i två på eftermiddagen, ungefär, och frågade hur snabbt han kunde ha det klart. Han berättar då att han har mycket att göra, eftersom det är många som vill ha sina skor idag, och att han inte ens har hunnit äta lunch, men han säger åt mig att komma tillbaka vid halv fyra och se om skorna är klara då.

Så jag sprang omkring lite i Eslöv. Inte för att det finns så mycket att göra i Eslöv, men jag fick i alla fall tag på mina laktostabletter, och på nya p-piller, och sen en skvallertidning och så satte jag mig på det billigaste caféet någonsin (en cappuccino och en bit chokladtårta för 30 kronor), och fikade i en timme.

I vilket fall kom jag nog tillbaka vid tio i fyra, och skorna var klara. Han hade också lagat klackarna på mockaskorna, som jag hade skrapat mot kullerstenarna i Lund och fått loss ytskiktet på.

Och vad kostade allt det här? 170 kronor.

Han tar 85/par när det är klackning, och tog inget extra för att ha lagat de där klackarna på mockaskorna, men jag betalade nog 200 i alla fall.

Saken är den, att om man går till en klackningsbar i Lund, som Mister Minit, till exempel, så kostar det 130 kronor för att klacka om ett par skor, och sen lossnar det efter en månad. Den här gubbens jobb håller!

Och han är grym, det går relativt fort, och han gör liksom allt, även om man inte ber honom. Jag hade ett par skor som han skulle klacka om en gång, och när han hade tagit bort den gamla klackningen, så konstaterade han att det var en aluminiumkärna i klacken. Aluminium är ganska mjukt, och därför tyckte inte han att det var bra. Resultatet?

Karlen bröt upp hela klacken, bytte ut kärnan, och sen satte han ihop den igen, hur snyggt som helst, utan att ta ett öre extra för två dagars jobb.

Så, alltså, alla klackälskande vänner. Skomakaren på Coop - den enda anledningen att åka till Eslöv.

Vinter och kallt

Nu är det mindre än en vecka kvar till jul. Helt otroligt, och jag ska erkänna att jag inte har särskilt mycket julkänsla ännu. Det blev lite bättre med snön som kommit de senaste dagarna, men jag saknar ändå pynt i mängder.

Kim och jag ska i alla fall skaffa gran, men vi vet inte när det blir. Jag har lite ont om pengar, och de kommer inte förrän den 23:e. Hon får nog lägga ut, men det känns ju lagom bra.

Sen har vi varken stjärna eller julgransljus, så det blir nog intressant.

Och på tal om snön! Det är helt otroligt! Jag menar, det är fyra grader kallt och jag gnäller som en liten unge när jag kommer in. Fy fan.

Visserligen kan det bero på att mina vinterskors tjocka sula inte var så isolerande som den verkade. Jag får skaffa nya om det ska fortsätta så här - kanske till och med kan tigga till mig ett par av mor min, om vi åker till Ronneby på tisdag.

Jag åker hemhem på måndagkvällen, ska se till att jag kommer lagom till middagen. Innan dess måste jag till Eslöv av alla ställen. Saken är den att där finns den ende skomakaren som jag har funnit pålitlig i Skåne, och båda mina par skor som är någorlunda kylatåliga måste verkligen klackas om. Jag vågar knappt gå ut, eftersom de är så nedslitna.

Och imorgon skippar jag nog julmarknaden som Sven, Emilia och Pykka ville att jag skulle med på. Saken är mest den att jag inte tänker sticka ens näsan utanför dörren om det ska fortsätta vara så här kallt. Jag älskar att det har kommit snö innan jul, men det är svinkallt.

Så imorgon tänker jag baka pepparkakor istället. Mira på jobbet klagade lite över att hon aldrig hann baka till jul, så jag tänkte ta med mig hemmagjorda pepparkakor till jobbet på söndag. Visa lite uppskattning.

Tror jag ska baka något till dem i maj också. Maj.. mars. Vilket det nu är. När det är ett år sedan jag började jobba där. Jösses.. det är verkligen så länge nu.

Det är Tufsans och Kims paket som fortfarande behöver band.

Sen har jag slagit in paket. Det är julstämning om något för mig, även om det blev lite halvdant i år. Jag menar, Bosses slog de in i affären, så jag lade bara till bandet, och Kims var redan inslagen i kartong eftersom den kom med posten, så jag bara kollade innehållet, tejpade igen den och slog in den i papper.

Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den där rosetten

det var lite trassligt, faktiskt.

Gabbys och Inas slog jag ju in mer eller mindre själv, men Gabbys tog jag inget papper till, eftersom jag tyckte att asken jag fick i affären var så fin.

Gabbys present blev fin i alla fall. Cellophane is my friend.

Hundens är bara inslagen i en cellofanpåse, men hon fattar inte vad det är, hon kommer bara känna lukten.

Nu kan i alla fall inte Ina klaga på att jag inte

skämmer bort hennes hund.

Så måste jag verkligen göra om Inas paket. Det är fint med cellofan och glitterband och så, men det hamnade en tejpbit på framsidan som inte alls var fin, så det ska göras om. Rosetten blev för liten också.

Det är den där tejpbiten uppe i vänstra hörnet

som stör mig nåt så otroligt. Den syns mycket

bättre i verkliga livet.

I år är det nämligen så att jag tänker ta mina paket till en ny nivå. Det är inte så speciellt egentligen, men det hela går ut på att jag inte använder de där plastbanden man kan köpa på Ica, och jag spiffar till det lite extra.

Till en början hade jag tänkt slå in Gabbys i sidentyg, men det fick jag inte tag i något. Så det är sidenband och cellofan som är mina vänner i år. Förra året (eller året innan det, kanske det var), så lackade jag alla paket, och nu tänker jag leka lite igen.

Saken är att jag tycker det är så tråkigt när man ser hur allt är likadant, liksom. Sju presenter med samma sorts papper är lite enformigt, så att säga, och jag hoppas att folk tar efter mig. Eller att sådana som redan gör som jag kan dela med sig av lite tips!

Så, alla mina julälskande vänner, ge mig era bästa julklappstips, så lovar jag att skriva ett nytt inlägg om det i dagarna innan julafton!

Jag har förresten jullov nu, så jag måste sätta igång med att plugga. Helt oinspirerad, men jag måste fixa det. Jag är i alla fall godkänd på labbrapporten och på bioinformatiken, så det är en liten sporre i alla fall. Men mer än så vill jag inte skriva om skolan.

Ha det bra, så skriver jag igen innan jul!

Oceans of love!

Vad jag hittar i farsans frys 3

Jaha, nu får jag väl hosta upp de där senaste bilderna. Den ena är faktiskt inte från Frysen - skäms far min - men den andra är det, även om den inte hunnit frysas riktigt.

Den här är från Frysen, och det är nån form av laxfisk. Farsan lär

väl gå i taket för att jag inte skriver vilken det är, men jag är inte

100% säker, och det lär ju bli ännu värre om jag skriver fel, eller hur?

Och den här är ju faktiskt inte från frysen, utan från ett.. badkar?

Har INGEN aning om vad han sysslade här, men det är det där

marulkshuvudet som ska till nåt museum i Norge.

Här är lite mer info för de som är intresserade, med kommentarer som inte är så ovetande som jag. xD

http://bossesfisk.blogspot.com/

This is one of those non-funny days. I feel like there are no future for me in love. None at all. I can hardly remember what it was like to be in love, and I don't see how I will ever experience that feeling that is like a whisper of a memory to me.

I feel like there are a stone in my chest, somewhere between the heart and the collarbones. Like a heavy weight that is only crushing down on my broken heart, grinding its pieces to dust to fall onto the floor of that space that is reserved to be filled with emotion. I didn't know that heartbreak was an actual feeling. Something that can fill you up the way it does right now, the kind of solitary emptiness that doesn't really hurt, but makes your whole body ache with the loss of something you never had.

Wierd Sisters

Haha, jag har äntligen alla Harry Potterfilmerna som har kommit ut på dubbeldisk. Härligt, härligt. Satt och tittade på fjärde filmen igår, och jag bara älskar The Weird Sisters. Musiken är ju asmys!

The most frickin' catchy song in the whole movie! I mean, how hard is it?

Can you dance like a hippogriff?

Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma~

Flyin' off, from a cliff

Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma~

I just totally love this song. Epically beautiful and yet not as ballad-y as many other of these ones are. <3

TRÖÖTT!

Nu vill jag inte vara med.

Jag kom i säng halv fyra i natt. Pluggat. Somnade fyra. Upp igen vid sex för att plugga vidare. Sen till skolan och skriva rapport på PBL och bioinformatiken. Sen hem och försöka hinna tvätta. Sen till jobbet i tre timmar. Sen fika med Bosse. Sen försöka hinna titta på frågorna till imorgon.

Jag är TRÖTT!

GEORGE FOR THE WIN!

Såååå mycket att göra

Det här är verkligen inte roligt. Jag har PRECIS börjat ladda hem Swiss PDB-Viewer, och den tar evigheter på sig. Till imorgon måste jag ha gjort klart fyra sidor med uppgifter för Swiss PDB-Viewer, kollat igenom PBL:en igen, och, ja, pleh.

Sen ska jag jobba imorgon också, de hade en bokning på 15 klockan sex, och Louise var inte ledig, så jag blev tvungen att hoppa in. Pengar är väl bra, men just nu vill jag inte. Vill vara hemma och sova.

Det känns som om jag plötsligt har mycket mer än vad jag trodde att göra. Nästa vecka har vi deadline på ferrokelataslabben, och jag har inte ens börjat skriva ännu. Jag måste ringa tandläkaren i Hoby, för av någon anledning kallar de mig fortfarande, fast jag har bott i Höör i ett år nu.

Herregud, jag har bott i Höör i ett år nu. Bortsett när det hade brunnit.

Det gör ju inte saken bättre att jag har haft en pissdag. Första föreläsningen var väl okej, men sen hann jag inte äta på lunchen eftersom jag skulle till banken, och sen grälade Kim och jag på telefon medan jag väntade på den försenade bussen till den andra föreläsningen. Jag kom dit nästan en halvtimme efter att vi hade börjat, satt hela föreläsningen och försökte koncentrera mig, fast jag mådde så jävla dåligt, och sen när jag tror att "Yay, nu får vi rast, nu ringer jag Kim och reder ut det", så ringer jag, kommer fram och smiter ut ur salen för att prata.

Vi reder ut saker, och inser att det vi grälat om var ett missförstånd. Fine. Men sen får de inte någon jävla rast, så jag missar den andra halvan av föreläsningen, tills Mabbe kommer ut och säger att de har slutat.

Tydligen står allt jag missade i boken, men det var frustrerande ändå.

Sen har jag varit hemma, Kim och jag har ätit och bakat och flummat, allt bra på den fronten, men nu måste jag ta itu med all skiten med plugget.

Jag vill ha LEDIGT nu, men jag kommer tvingas läsa som ett djur under jullovet för att hinna bli klar.

Jaja, vi har i alla fall planerat in en dag på Väla nästa vecka, för att handla julklappar, och jag har betalat de tre Harry Potterfilmerna jag hade köpt, så det är i alla fall positivt.

Nu ska jag se till att installera Swiss, och försöka få det här färdigt, men risken är att jag sitter och tittar på bilder av Sean Biggerstaff istället för att plugga, och tvingas sitta uppe till fyra.

Bleh.

Omtenta

Uah.

Nu har jag i alla fall repeterat vad jag känner att jag kan repetera, och sen får det gå som det vill.

Om de gnäller om att jag har två omtentor när jag kommer till Molekylärbiologin, så får de göra det.

Jag var fyra poäng ifrån G på Allmän och Analytisk första gången.

Och tre ifrån andra gången.

Och det är bara 7,5 poäng.

Och när min lägenhet brann ned i somras och jag fick så mycket att göra, så prioriterade jag omtentan så att en 15-poängskurs skulle bli klar.

Jag tycker det är ett fullgott skäl till att ha en omtenta för mycket efter sig.

Tycker inte ni?

Jaja, nu ska jag se Greg Pitch-what'shisface's semifinalframträdande på BGT och sen sova.

Night ~

Oh, yea. And just for the love:

Rant

Nu är det så där jobbigt igen.

Som att jag har glömt hur man skrattar.

Jag hör saker som är roliga.

Men jag har glömt hur man gör.

Jag vet inte vad det är. Liksom.. Jag känner mig avstängd från allt. Som att jag tittar på, eller hör folk från andra sidan rummet, eller genom väggarna och tänker "Vad är det som är så roligt? Varför kan ni inte släppa in mig? Jag vill också skratta."

Det är rätt deprimerande, och just nu vill jag mest gå och lägga mig. Inte för att jag är trött, utan för att.. jag har inget bättre för mig. Det är jobbigt med plugget just nu. Mest för att.. jag vet inte om jag klarar det. Och det känns som att jag har sagt det här, så många gånger, men inget gör det bättre.

Jag vet inte om jag är behörig till kurserna i år.

Jag vet inte om jag kan plugga vidare.

Jag vet inte om jag orkar.

Jag har gått med i happypancake.com. En datingsite. Känns rätt patetiskt att behöva gå så långt. Har träffat några, men inga som känns genuina. Inga som verkar gå längre än en ytlig konversation.

Jag vet inte hur Kim gör för att få folk att börja prata om deras gemensamma intressen, byta msn och mobilnummer, men jag klarar det inte.

Hjälp?

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig trött, tom, ensam, urblåst.. övergiven utan någon ordentlig anledning. Det är bara.. jag vet inte. Bra saker händer alla andra, men aldrig mig. Jag blir bara ledsen.