Nu tänker jag klaga om tentor igen.
Det känns inte alls som att jag är redo för det här, tentan i humanfysiologi. Och dessutom hör man så mycket skräckhistorier om hur många som kuggar.
Jag har inte RÅD att kugga en tenta nu.
Och, fan, på tal om det, så har jag helt glömt bort omtentan i Allmän och Analytisk Kemi. Helvete.
Men det känns lite bättre nu i alla fall, efter att jag och Carro satt på biblioteket och sållade lite. Vi hann inte klart, men får se till att ta det på tisdag. På måndag ska jag till spec. tandvården igen, och sen hoppas jag att mina tänder är klara. Då ska ni få se bilder på dem också.
Janne ska byta fasaderna på treorna till kronor, såvitt jag förstår, och jag hoppas att jag får lite bättre bett av det. Nu får jag inte ihop framtänderna ordentligt.
Men snyggt är det.
En annan sak som jag måste berätta om, var när vi var på biblioteket och pluggade. Både jag och Carro föredrar att sitta i caféet och läsa, delvis för att atmosfären är lite mindre krystad där, och för att man också har nära till behövliga sockerkickar.
I vilket fall fanns där en rullstolsbunden herre, tillsammans med sin assistent. Vi tror han är dement eller något liknande, i vilket fall står inte allt rätt till i huvudet på honom. Innan kunde han gå med rullator - man såg honom på bussen ibland - men nu sitter han som sagt i rullstol. Han är också lite blåslagen och har skrapsår, så vi tror han trillar en hel del.
I vilket fall så satt hans assistent och pratade med sina bekanta precis HELA tiden! Medan den här förvirrade herren sparkade sig omkring i sin rullstol, körde in i bord och försökte mumla fram till folk att han ville ha cigaretter. Han började med att närma sig mig och Carro, och eftersom hon har jobbat på ålderdomshem eller något liknande kunde hon tyda vad han sade - jag fick gissa att det handlade om att röka, eftersom han gjorde rörelser mot munnen som att han höll i en cigarett. När han fick veta att vi inte hade några cigaretter lyckades han köra in i ett bord där en kvinna försökte hjälpa honom förbi, lite förvirrad eftersom hon troligen också fattade att han inte borde lämnas utan tillsyn. Han pratade med några andra tjejer i vår ålder, som inte ens svarade honom, trolien för att de tyckte han var obehaglig.
Det tog fan tio minuter innan hans assistent fick tummen ur röven och gick bort och hjälpte honom. Kvinnan som arbetar i caféet var tvungen att säga till honom innan han kom och hjälpte till. Vad fan! Han får för helvete betalt för att hjälpa den här mannen, inte för att fika med sina vänner!
Jag blir så arg på systemet.
Så nu har jag lyssnat på en asgullig japansk grupp för att fixa mitt humör innan jag ska ned till jobbet, de behövde hjälp idag.
Här är News!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar