Rant

Nu är det så där jobbigt igen.

Som att jag har glömt hur man skrattar.

Jag hör saker som är roliga.

Men jag har glömt hur man gör.

Jag vet inte vad det är. Liksom.. Jag känner mig avstängd från allt. Som att jag tittar på, eller hör folk från andra sidan rummet, eller genom väggarna och tänker "Vad är det som är så roligt? Varför kan ni inte släppa in mig? Jag vill också skratta."

Det är rätt deprimerande, och just nu vill jag mest gå och lägga mig. Inte för att jag är trött, utan för att.. jag har inget bättre för mig. Det är jobbigt med plugget just nu. Mest för att.. jag vet inte om jag klarar det. Och det känns som att jag har sagt det här, så många gånger, men inget gör det bättre.

Jag vet inte om jag är behörig till kurserna i år.

Jag vet inte om jag kan plugga vidare.

Jag vet inte om jag orkar.

Jag har gått med i happypancake.com. En datingsite. Känns rätt patetiskt att behöva gå så långt. Har träffat några, men inga som känns genuina. Inga som verkar gå längre än en ytlig konversation.

Jag vet inte hur Kim gör för att få folk att börja prata om deras gemensamma intressen, byta msn och mobilnummer, men jag klarar det inte.

Hjälp?

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig trött, tom, ensam, urblåst.. övergiven utan någon ordentlig anledning. Det är bara.. jag vet inte. Bra saker händer alla andra, men aldrig mig. Jag blir bara ledsen.