Eslöv

Jag har kommit fram till en sak. Det finns bara en enda anledning att åka till Eslöv, och det är skomakaren som har en liten kiosk inne på Coop i centrum.

Det är relativt lätt att komma dit - man åker med tåget, går ned i tunneln och sen upp på den sidan där det liksom ser ut att finnas mest stad. Ni förstår vad jag menar när ni åker dit.

Sen, så snart man kommer ut från station, tar man åt höger, går fram till T-korsningen, och kommer då på höger sida se en tunnel under järnvägen eller nåt. Ta åt vänster i T-korsningen, och följ sedan gatan tills ni ser Coop.

Den där skomakaren är i alla fall helt otrolig! Jag behövde klacka om två par skor idag, helst ganska snabbt, så att jag hann åka till Blekinge sen (jag är i Blekinge nu i skrivande stund). Jag kom dit vid tjugo i två på eftermiddagen, ungefär, och frågade hur snabbt han kunde ha det klart. Han berättar då att han har mycket att göra, eftersom det är många som vill ha sina skor idag, och att han inte ens har hunnit äta lunch, men han säger åt mig att komma tillbaka vid halv fyra och se om skorna är klara då.

Så jag sprang omkring lite i Eslöv. Inte för att det finns så mycket att göra i Eslöv, men jag fick i alla fall tag på mina laktostabletter, och på nya p-piller, och sen en skvallertidning och så satte jag mig på det billigaste caféet någonsin (en cappuccino och en bit chokladtårta för 30 kronor), och fikade i en timme.

I vilket fall kom jag nog tillbaka vid tio i fyra, och skorna var klara. Han hade också lagat klackarna på mockaskorna, som jag hade skrapat mot kullerstenarna i Lund och fått loss ytskiktet på.

Och vad kostade allt det här? 170 kronor.

Han tar 85/par när det är klackning, och tog inget extra för att ha lagat de där klackarna på mockaskorna, men jag betalade nog 200 i alla fall.

Saken är den, att om man går till en klackningsbar i Lund, som Mister Minit, till exempel, så kostar det 130 kronor för att klacka om ett par skor, och sen lossnar det efter en månad. Den här gubbens jobb håller!

Och han är grym, det går relativt fort, och han gör liksom allt, även om man inte ber honom. Jag hade ett par skor som han skulle klacka om en gång, och när han hade tagit bort den gamla klackningen, så konstaterade han att det var en aluminiumkärna i klacken. Aluminium är ganska mjukt, och därför tyckte inte han att det var bra. Resultatet?

Karlen bröt upp hela klacken, bytte ut kärnan, och sen satte han ihop den igen, hur snyggt som helst, utan att ta ett öre extra för två dagars jobb.

Så, alltså, alla klackälskande vänner. Skomakaren på Coop - den enda anledningen att åka till Eslöv.

Vinter och kallt

Nu är det mindre än en vecka kvar till jul. Helt otroligt, och jag ska erkänna att jag inte har särskilt mycket julkänsla ännu. Det blev lite bättre med snön som kommit de senaste dagarna, men jag saknar ändå pynt i mängder.

Kim och jag ska i alla fall skaffa gran, men vi vet inte när det blir. Jag har lite ont om pengar, och de kommer inte förrän den 23:e. Hon får nog lägga ut, men det känns ju lagom bra.

Sen har vi varken stjärna eller julgransljus, så det blir nog intressant.

Och på tal om snön! Det är helt otroligt! Jag menar, det är fyra grader kallt och jag gnäller som en liten unge när jag kommer in. Fy fan.

Visserligen kan det bero på att mina vinterskors tjocka sula inte var så isolerande som den verkade. Jag får skaffa nya om det ska fortsätta så här - kanske till och med kan tigga till mig ett par av mor min, om vi åker till Ronneby på tisdag.

Jag åker hemhem på måndagkvällen, ska se till att jag kommer lagom till middagen. Innan dess måste jag till Eslöv av alla ställen. Saken är den att där finns den ende skomakaren som jag har funnit pålitlig i Skåne, och båda mina par skor som är någorlunda kylatåliga måste verkligen klackas om. Jag vågar knappt gå ut, eftersom de är så nedslitna.

Och imorgon skippar jag nog julmarknaden som Sven, Emilia och Pykka ville att jag skulle med på. Saken är mest den att jag inte tänker sticka ens näsan utanför dörren om det ska fortsätta vara så här kallt. Jag älskar att det har kommit snö innan jul, men det är svinkallt.

Så imorgon tänker jag baka pepparkakor istället. Mira på jobbet klagade lite över att hon aldrig hann baka till jul, så jag tänkte ta med mig hemmagjorda pepparkakor till jobbet på söndag. Visa lite uppskattning.

Tror jag ska baka något till dem i maj också. Maj.. mars. Vilket det nu är. När det är ett år sedan jag började jobba där. Jösses.. det är verkligen så länge nu.

Det är Tufsans och Kims paket som fortfarande behöver band.

Sen har jag slagit in paket. Det är julstämning om något för mig, även om det blev lite halvdant i år. Jag menar, Bosses slog de in i affären, så jag lade bara till bandet, och Kims var redan inslagen i kartong eftersom den kom med posten, så jag bara kollade innehållet, tejpade igen den och slog in den i papper.

Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den där rosetten

det var lite trassligt, faktiskt.

Gabbys och Inas slog jag ju in mer eller mindre själv, men Gabbys tog jag inget papper till, eftersom jag tyckte att asken jag fick i affären var så fin.

Gabbys present blev fin i alla fall. Cellophane is my friend.

Hundens är bara inslagen i en cellofanpåse, men hon fattar inte vad det är, hon kommer bara känna lukten.

Nu kan i alla fall inte Ina klaga på att jag inte

skämmer bort hennes hund.

Så måste jag verkligen göra om Inas paket. Det är fint med cellofan och glitterband och så, men det hamnade en tejpbit på framsidan som inte alls var fin, så det ska göras om. Rosetten blev för liten också.

Det är den där tejpbiten uppe i vänstra hörnet

som stör mig nåt så otroligt. Den syns mycket

bättre i verkliga livet.

I år är det nämligen så att jag tänker ta mina paket till en ny nivå. Det är inte så speciellt egentligen, men det hela går ut på att jag inte använder de där plastbanden man kan köpa på Ica, och jag spiffar till det lite extra.

Till en början hade jag tänkt slå in Gabbys i sidentyg, men det fick jag inte tag i något. Så det är sidenband och cellofan som är mina vänner i år. Förra året (eller året innan det, kanske det var), så lackade jag alla paket, och nu tänker jag leka lite igen.

Saken är att jag tycker det är så tråkigt när man ser hur allt är likadant, liksom. Sju presenter med samma sorts papper är lite enformigt, så att säga, och jag hoppas att folk tar efter mig. Eller att sådana som redan gör som jag kan dela med sig av lite tips!

Så, alla mina julälskande vänner, ge mig era bästa julklappstips, så lovar jag att skriva ett nytt inlägg om det i dagarna innan julafton!

Jag har förresten jullov nu, så jag måste sätta igång med att plugga. Helt oinspirerad, men jag måste fixa det. Jag är i alla fall godkänd på labbrapporten och på bioinformatiken, så det är en liten sporre i alla fall. Men mer än så vill jag inte skriva om skolan.

Ha det bra, så skriver jag igen innan jul!

Oceans of love!

Vad jag hittar i farsans frys 3

Jaha, nu får jag väl hosta upp de där senaste bilderna. Den ena är faktiskt inte från Frysen - skäms far min - men den andra är det, även om den inte hunnit frysas riktigt.

Den här är från Frysen, och det är nån form av laxfisk. Farsan lär

väl gå i taket för att jag inte skriver vilken det är, men jag är inte

100% säker, och det lär ju bli ännu värre om jag skriver fel, eller hur?

Och den här är ju faktiskt inte från frysen, utan från ett.. badkar?

Har INGEN aning om vad han sysslade här, men det är det där

marulkshuvudet som ska till nåt museum i Norge.

Här är lite mer info för de som är intresserade, med kommentarer som inte är så ovetande som jag. xD

http://bossesfisk.blogspot.com/

This is one of those non-funny days. I feel like there are no future for me in love. None at all. I can hardly remember what it was like to be in love, and I don't see how I will ever experience that feeling that is like a whisper of a memory to me.

I feel like there are a stone in my chest, somewhere between the heart and the collarbones. Like a heavy weight that is only crushing down on my broken heart, grinding its pieces to dust to fall onto the floor of that space that is reserved to be filled with emotion. I didn't know that heartbreak was an actual feeling. Something that can fill you up the way it does right now, the kind of solitary emptiness that doesn't really hurt, but makes your whole body ache with the loss of something you never had.

Wierd Sisters

Haha, jag har äntligen alla Harry Potterfilmerna som har kommit ut på dubbeldisk. Härligt, härligt. Satt och tittade på fjärde filmen igår, och jag bara älskar The Weird Sisters. Musiken är ju asmys!

The most frickin' catchy song in the whole movie! I mean, how hard is it?

Can you dance like a hippogriff?

Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma~

Flyin' off, from a cliff

Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma~

I just totally love this song. Epically beautiful and yet not as ballad-y as many other of these ones are. <3

TRÖÖTT!

Nu vill jag inte vara med.

Jag kom i säng halv fyra i natt. Pluggat. Somnade fyra. Upp igen vid sex för att plugga vidare. Sen till skolan och skriva rapport på PBL och bioinformatiken. Sen hem och försöka hinna tvätta. Sen till jobbet i tre timmar. Sen fika med Bosse. Sen försöka hinna titta på frågorna till imorgon.

Jag är TRÖTT!

GEORGE FOR THE WIN!

Såååå mycket att göra

Det här är verkligen inte roligt. Jag har PRECIS börjat ladda hem Swiss PDB-Viewer, och den tar evigheter på sig. Till imorgon måste jag ha gjort klart fyra sidor med uppgifter för Swiss PDB-Viewer, kollat igenom PBL:en igen, och, ja, pleh.

Sen ska jag jobba imorgon också, de hade en bokning på 15 klockan sex, och Louise var inte ledig, så jag blev tvungen att hoppa in. Pengar är väl bra, men just nu vill jag inte. Vill vara hemma och sova.

Det känns som om jag plötsligt har mycket mer än vad jag trodde att göra. Nästa vecka har vi deadline på ferrokelataslabben, och jag har inte ens börjat skriva ännu. Jag måste ringa tandläkaren i Hoby, för av någon anledning kallar de mig fortfarande, fast jag har bott i Höör i ett år nu.

Herregud, jag har bott i Höör i ett år nu. Bortsett när det hade brunnit.

Det gör ju inte saken bättre att jag har haft en pissdag. Första föreläsningen var väl okej, men sen hann jag inte äta på lunchen eftersom jag skulle till banken, och sen grälade Kim och jag på telefon medan jag väntade på den försenade bussen till den andra föreläsningen. Jag kom dit nästan en halvtimme efter att vi hade börjat, satt hela föreläsningen och försökte koncentrera mig, fast jag mådde så jävla dåligt, och sen när jag tror att "Yay, nu får vi rast, nu ringer jag Kim och reder ut det", så ringer jag, kommer fram och smiter ut ur salen för att prata.

Vi reder ut saker, och inser att det vi grälat om var ett missförstånd. Fine. Men sen får de inte någon jävla rast, så jag missar den andra halvan av föreläsningen, tills Mabbe kommer ut och säger att de har slutat.

Tydligen står allt jag missade i boken, men det var frustrerande ändå.

Sen har jag varit hemma, Kim och jag har ätit och bakat och flummat, allt bra på den fronten, men nu måste jag ta itu med all skiten med plugget.

Jag vill ha LEDIGT nu, men jag kommer tvingas läsa som ett djur under jullovet för att hinna bli klar.

Jaja, vi har i alla fall planerat in en dag på Väla nästa vecka, för att handla julklappar, och jag har betalat de tre Harry Potterfilmerna jag hade köpt, så det är i alla fall positivt.

Nu ska jag se till att installera Swiss, och försöka få det här färdigt, men risken är att jag sitter och tittar på bilder av Sean Biggerstaff istället för att plugga, och tvingas sitta uppe till fyra.

Bleh.

Omtenta

Uah.

Nu har jag i alla fall repeterat vad jag känner att jag kan repetera, och sen får det gå som det vill.

Om de gnäller om att jag har två omtentor när jag kommer till Molekylärbiologin, så får de göra det.

Jag var fyra poäng ifrån G på Allmän och Analytisk första gången.

Och tre ifrån andra gången.

Och det är bara 7,5 poäng.

Och när min lägenhet brann ned i somras och jag fick så mycket att göra, så prioriterade jag omtentan så att en 15-poängskurs skulle bli klar.

Jag tycker det är ett fullgott skäl till att ha en omtenta för mycket efter sig.

Tycker inte ni?

Jaja, nu ska jag se Greg Pitch-what'shisface's semifinalframträdande på BGT och sen sova.

Night ~

Oh, yea. And just for the love:

Rant

Nu är det så där jobbigt igen.

Som att jag har glömt hur man skrattar.

Jag hör saker som är roliga.

Men jag har glömt hur man gör.

Jag vet inte vad det är. Liksom.. Jag känner mig avstängd från allt. Som att jag tittar på, eller hör folk från andra sidan rummet, eller genom väggarna och tänker "Vad är det som är så roligt? Varför kan ni inte släppa in mig? Jag vill också skratta."

Det är rätt deprimerande, och just nu vill jag mest gå och lägga mig. Inte för att jag är trött, utan för att.. jag har inget bättre för mig. Det är jobbigt med plugget just nu. Mest för att.. jag vet inte om jag klarar det. Och det känns som att jag har sagt det här, så många gånger, men inget gör det bättre.

Jag vet inte om jag är behörig till kurserna i år.

Jag vet inte om jag kan plugga vidare.

Jag vet inte om jag orkar.

Jag har gått med i happypancake.com. En datingsite. Känns rätt patetiskt att behöva gå så långt. Har träffat några, men inga som känns genuina. Inga som verkar gå längre än en ytlig konversation.

Jag vet inte hur Kim gör för att få folk att börja prata om deras gemensamma intressen, byta msn och mobilnummer, men jag klarar det inte.

Hjälp?

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig trött, tom, ensam, urblåst.. övergiven utan någon ordentlig anledning. Det är bara.. jag vet inte. Bra saker händer alla andra, men aldrig mig. Jag blir bara ledsen.

Collectormania

Wow!

Jag är numera officiellt ett officiellt fan av John Rhys-Davies!

HerreGUD, vad rolig den mannen var!

"How did they make you so small for the role as Gimli?"

Han börjar imitera Gimlis röst: "Do you have a problem with small people?! Ey? Might it be so that you don't like us dwarves?! Hmm?!"

Varje fråga han fick spelade han liksom ut lite på, och berättade roliga historier och sånt. Askul.

Jag börjar faktiskt också bli uppspelt för New Moon, tro det eller ej. Jag har ju dissat Twilight-filmen rätt bra, men nu börjar jag bli nyfiken igen. Får höra av mig till Sven, för vi har ju pratat om att se den.

Bronson P-what'shisface var ju också på Collectormania, och han var den stora anledningen till att Elinor och Kasia ville dit. Rabid fangirls much?

Men han var riktigt charmig på Questions and Answers, så jag tror inte jag ogillar honom fullt lika mycket, nu.

Där var även Josh H-nånting, som spelar Goyle i Harry Potter. Snyggare än i filmerna kan jag ju säga, och Kim är lite på rosa moln över honom just nu.

At the downside är ju att han såg ut som att han var relativt hög hela tiden. På Q&A så var han den enda som satt och pratade, nästan aldrig berättade några historier och som inte kunde hålla micken under munnen.

Slightly annoying.

Jag kände mig aselak när vi skulle få autografer av Mike Edmonds. Ni vet han som spelar ewoker, Jabba the Hutt's svans, samt Griphook?

Just när han satt och skrev till mig, så började nämligen Josh att prata om vem av Crabbe och Goyle som dör under sjunde filmen, och jag lyssnade på det - lade inte alls någon uppmärksamhet på mr. Edmonds.

Men, ja. John Rhys-Davies var dagens absoluta höjdpunkt. Han värvade mig till Planetary - en organisation med naturvetenskapligt intresse som han är rådgivare för - och försökte para ihop mig med en random snubbe som skulle få autograf före mig.

Här följer bilder, tagna av Kim, eftersom jag inte har någon kamera.

Till att börja med såldes det en massa saker. Bland annat den här bysten av

Hellboy för den som hade råd att punga ut med 5 000 danska kronor.

En litet billigare pryl var väl den här väldigt slående disktrasan.

"Hi, my name is Harry Potter. I like drugs."

Och så här såg hela stället ut. Inte så jäkla enormt, men kul var det.

Ja, och så mitt episka fail på kaffe på morgonen.

Ingen sade att locket till sockret satt löst.

Roligaste. Questions and Answers. Ever.

Ungefär så hör hög såg han ut att vara hela tiden.

Här är jag när jag blir ihopparad med killen i vit T-shirt av John Rhys-Davies. ^^

OMG, DATA?! What have they done to you?!

Brevet som Harry Potter fick i första filmen, adresserat till

Mr Harry Potter

The cupboard under the stairs

4 Privet Drive

Little Whigning

Surrey

AND THERE WAS COSPLAYERS!!

Några hade bara färdigköpta dräkter, och några hade hemgjorda. Men jag älskade det!

Darth Vader. 8D

He even did the breathing.

Och här är jag med Mr. Jones, Mr. Jones och Mr. Jones.

Jokern, Poison Ivy och Catwoman. C:

Harlekin.

Det fanns MASSA Stormtroopers!

Lol, fail.

Orcs!

Och Auron från Final Fantasy [insert correct number here]

We're so smexy it hurts.

Collectormania

Hehe.. klockan är fyra på morgonen och jag sitter och väntar på att Kim ska bli klar i duschen så att jag kan tvätta håret. Vi ska sminka oss och äta frukost och sen ska vi till Köpenhamn och Collectormania.

http://www.collectormania.dk/

Fan, vilken kul - och intensiv - dag det här kommer bli!

Jul!

Jag börjar bli riktigt, RIKTIGT trött på att plugga nu. Jag vet att jag var taggad inför den här kursen, men när det kommer till kritan kan jag aldrig riktigt sätta mig ned och läsa, repetera eller nånting. Det är rätt jobbigt.

Speciellt som jag bara går och längtar efter en ganska speciell högtid.

Jag älskar verkligen julen. Den är mysig, varm och liksom gosig mitt i en kall och ruggig årstid. Sen är det all tradition. Jag insåg det när Kim och jag pratade om julgran. Hemma har alla saker vi har hängt i granen haft en liten historia att berätta, även om det bara varit saker som "Den där trumpeten fick vi aldrig hänga upp, för den var arv från farfar, och Bosse ville inte att vi skulle tappa den". Eller sånt som "Den där ängeln har din farmor gjort."

Jag tycker det är jättemysigt.

Så jag sitter och längtar efter julgran, godisbak, pynt, sånger, fester, presenter, kort, och så vidare, och så vidare, när jag egentligen borde ägna mig åt enzymkinetik.

Men, jag menar.. enzymkinetik. Bara smaka på ordet. BORING!

Vad mer? Jag har sett klart FullMetal Alchemist Brotherhood. Eller. Det som har kommit ut av den.

HAVOC! He got frickin' paralyzed! How cruel can you be?!

This is how cute he is!

Then, of course, I MUST show you pictures of my favourite of them all. The ruthless careerist Roy Mustang. I'd marry him any day.

Yum!

Sen - Hah!

Alex Louis Armstrong! Always topless, always glittering, I love him!

I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die. I'm not gonna lay down and die.

But why does it have to be so damn hard sometimes?

Vad jag hittar i farsans frys

Jag var hemma mellan igår och idag, och firade min pappa, som fyllde 53.

Han hade sett bilderna på den söndersågade laxen som jag hade bild på här tidigare, på Emerald Dreams.

Han sade åt mig att gå ned och titta i frysen den här gången.

Resultatet:

Marulkshuvud som ska få en lerkropp och sedan skickas till ett museum i Norge. Saken var säkert minst en halvmeter brett. Groteskt!

Liten marulk som stod modell åt den större.

Så nu börjar en liten serie: "Vad jag hittar i farsans frys", och det kommer komma ett inlägg då och då, som visar alla sjuka saker han gör med fiskar. ;)

Oceans of love!

Känslor

Jag insåg idag att de kan skifta väldigt snabbt. Känslor, vill säga.

När jag gick från skolan idag, efter en labbplanering, var jag irriterad utav bara helvete.

My lab partner is an OAF!

Han gjorde verkligen ingenting!

Jag räknade allt, skrev allt, pipetterade allt, planerade allt!

Han räknade ut två medelvärden medan jag gjorde alla andra beräkningar.

Och så mumlade han lite efterblivet!

Och fattade inte saker man sagt flera gånger, samt vi har läst i kompendiet!

ARGH!

Sen, när jag var på väg ut, träffade jag på Milos och en tjej som jag bara noterat går kursen, och har gått flera andra kemikurser med, stod och pratade, och det första hon sade när jag kom gående, var: "DU KÄNNER FOGH!"

Ny känsla: positivt överraskad.

Sen satt jag på tåget, läste Metro. En liten artikel fångar min blick. Titeln säger "Kärleksbrev efter en dotter som dog".

Artikeln handlar om en flicka från Wyoming, som bkev diagnostiserad med obotlig cancer i hjärnan vid fem års ålder. Läkarna gav henne 135 dagar att leva. Under den tiden skrev flickan en massa små lappar med kärleksbrev till sina föräldrar och sin lillasyster Gracie.

Flickan, Elena, dog i augusti 2007, och föräldrarna hittar fortfarande lappar med kärleksförklaringar som hon har lämnat efter sig.

Ny känsla: Ledsen och rörd.

Sen kommer jag hem. Kim har hittat en ny trailer till Kingdom Hearts Birth By Sleep. Vi kollar den. Det finns bilder på Even, Dilan och Eleaus. Awesome.

Ny känsla: Förväntansfull.

Det är intressant vad mycket man kan känna på en dag.

Oceans of love

Here goes

Det är dagen för tentan, och jag kan inte få ut Peanut Butter Jelly Time, samt en bild av en hånleende Saïx ur huvudet.

Det här kommer att gå bra.

Lite fail

Ja, som jag skrev häromdagen hade jag ju tid hos specialtandvården i Karlskrona för att byta ut fasaderna på mina treor till kronor. Jag åkte från Höör klockan tio i morse, för att vara framme innan tiden klockan ett.
När jag kommer fram kommer båda tandsköterskorna utspringande, och ser lite skuldmedvetna ut. Janne var sjuk. Ont i nacken. Kunde inte göra mina tänder.
Såå, jag fick en macka, en banan och en kopp kaffe och sen fick jag vackert åka hem.
Ganska fail.
Men jag betalade i alla fall inte för resan. C:

Får en ny tid i januari, och SEN kommer mina tänder vara klara.

Det var allt för idag.

Oceans of love! ~

Tentor och jobb och idiotiska assistenter

Nu tänker jag klaga om tentor igen.
Det känns inte alls som att jag är redo för det här, tentan i humanfysiologi. Och dessutom hör man så mycket skräckhistorier om hur många som kuggar.
Jag har inte RÅD att kugga en tenta nu.
Och, fan, på tal om det, så har jag helt glömt bort omtentan i Allmän och Analytisk Kemi. Helvete.

Men det känns lite bättre nu i alla fall, efter att jag och Carro satt på biblioteket och sållade lite. Vi hann inte klart, men får se till att ta det på tisdag. På måndag ska jag till spec. tandvården igen, och sen hoppas jag att mina tänder är klara. Då ska ni få se bilder på dem också.
Janne ska byta fasaderna på treorna till kronor, såvitt jag förstår, och jag hoppas att jag får lite bättre bett av det. Nu får jag inte ihop framtänderna ordentligt.
Men snyggt är det.



En annan sak som jag måste berätta om, var när vi var på biblioteket och pluggade. Både jag och Carro föredrar att sitta i caféet och läsa, delvis för att atmosfären är lite mindre krystad där, och för att man också har nära till behövliga sockerkickar.
I vilket fall fanns där en rullstolsbunden herre, tillsammans med sin assistent. Vi tror han är dement eller något liknande, i vilket fall står inte allt rätt till i huvudet på honom. Innan kunde han gå med rullator - man såg honom på bussen ibland - men nu sitter han som sagt i rullstol. Han är också lite blåslagen och har skrapsår, så vi tror han trillar en hel del.
I vilket fall så satt hans assistent och pratade med sina bekanta precis HELA tiden! Medan den här förvirrade herren sparkade sig omkring i sin rullstol, körde in i bord och försökte mumla fram till folk att han ville ha cigaretter. Han började med att närma sig mig och Carro, och eftersom hon har jobbat på ålderdomshem eller något liknande kunde hon tyda vad han sade - jag fick gissa att det handlade om att röka, eftersom han gjorde rörelser mot munnen som att han höll i en cigarett. När han fick veta att vi inte hade några cigaretter lyckades han köra in i ett bord där en kvinna försökte hjälpa honom förbi, lite förvirrad eftersom hon troligen också fattade att han inte borde lämnas utan tillsyn. Han pratade med några andra tjejer i vår ålder, som inte ens svarade honom, trolien för att de tyckte han var obehaglig.
Det tog fan tio minuter innan hans assistent fick tummen ur röven och gick bort och hjälpte honom. Kvinnan som arbetar i caféet var tvungen att säga till honom innan han kom och hjälpte till. Vad fan! Han får för helvete betalt för att hjälpa den här mannen, inte för att fika med sina vänner!
Jag blir så arg på systemet.

Så nu har jag lyssnat på en asgullig japansk grupp för att fixa mitt humör innan jag ska ned till jobbet, de behövde hjälp idag.

Här är News!

Försovit mig

Fan, med.

När jag sätter klockan på morgonen för att snooza några minuter, så förväntar jag mig att den ska ringa, inte att jag en halvtimme senare ska blinka till och tänka "Vänta nu, de måste gått mer än tio minuter.."

Det hände i alla fall i morse, och nu är jag halvvägs genom frukosten, ska till tåget om sisådär 20 minuter, och tja, det är väl rätt lugnt nu.
Det är otroligt hur snabbt man kan sminka sig om man bara vill.

Ännu en tisdagmorgon

Nu sitter jag och skriver och lyssnar på filmmusik medan jag väntar på att mascaran ska torka, och egentligen borde gå och göra min frukost.

Igår var det på dagen två veckor kvar till tentan i humanfysiologi, och jag ser definitivt inte fram emot det. Har än en gång inte läst riktigt alla sidor till gruppstudiemötet, och jag har inte kommit längre än kapitel 7 för att skriva av summarys.

Igår hämtade jag post från vår gamla lägenhet, och hittade två tandläkarkallelser. Den ena till Hoby, och den andra till Karlskrona och spec. tandvården. Hoby får väl höra av sig om de blir griniga för att jag missade tiden, och Karlskrona ska jag till på måndag. Troligen ska vi då byta fasaderna på treorna, och sen är min mun faktiskt färdig. Frågan är bara om jag får betala för det här nu, eftersom jag har fyllt nitton.

Vad är det mer som händer idag, då? Kim ska till Ronneby, så jag blir ensam i eftermiddag. Men hon ska i alla fall inte sova över, som jag trodde, och det är skönt. Sen branden har jag blivit jättenojig över att sova själv, ligger och stirrar på brandvarnaren och sånt. Inte kul.

Och sen - haha.. ha.. ha.. - jag kommer vara så fattig den här månaden! Eftersom vi inte fick veta att inte hyran för oktober blivit betald på den stora lägenheten, kommer Kim och jag att få betala en hel hyra var. Tillsammans med alla andra räkningar jag har, så går ca 8 000, vilket är mer än studiemedlet.

Hoppas jag får jobba mycket i November.

Och sen upptäckte jag att det här är mitt hundrade inlägg. Lite kul att det blev på en vanlig, plain, tisdag.

Nu ska jag fixa frukost och kolla Kyo Kara Maoh.

Oceans of love! ~

Jaha, ännu en lördag

Nu har jag varit en riktigt slacker igen, och inte bloggat på flera dar. Fy på mig.

Tentan för humanfysiologin närmar sig, och jag börjar få ångest. Inte för att jag inte har pluggat - hell, det har jag - men för att det känns som om jag inte har pluggat tillräckligt.

Verkligen. Även om jag har suttit och läst till kanske ett-två på natten varje dag, och varit uppe igen vid sex, sju, så känns det som om jag borde ha gjort så mycke

t mer. Det har ju funnits dagar när jag inte har pluggat alls, och jag har ju inte gjort några av frågorna. Det ger mig lite ångest som sagt.

Men, ja, i övrigt. Det händer inte så mycket. Förutom att jag kommer ha grymt dåligt med pengar i nästa månad. Vi fick inte veta att hyran för oktober på den stora lägenheten inte blivit betald, så jag och Kim kommer få betala varsin hyra nästa månad.

Inte kul.

Sen har jag inte så mycket mer att skriva om. Tänkte fylla lite plats med bilder jag har tagit med min allt annat än bra mobilkamera.

Vår organdocka på humanfys. labbet gör ett pleasure face. Så snart jag såg det tyckte jag att det var värt att föreviga.

Den läskigaste "kom in och ät här"-statyn EVER! Han står utanför restaurangen som finns vid City Gross ute på Nova, var där med Calolinen och handlade.

Den här tog jag faktiskt i Stockholm, jag blev bara så himla glad av att se bröllopstårtsdekorationer för gay par!

Den här är då tagen på samma ställe som bilden ovan. Tror att det var utanför caféet vid Metro i Täby Centrum.

Den här hittade jag på Coop häromdagen. Inte nog med att det är jävligt sorgligt att det finns människor som faktiskt köper färdiggjords tacocrêpes, utan ser ni också fettlagret längst ned i paketet? Det är säkert tre centimeter tjockt!

Den här snubblade jag över när jag var hemhemma sist. Vi skulle äta krabba och hummer, och Bosse skickade ned mig för att hämta vinet, som han satt i frysen för att det skulle hinna bli kallt på den halvtimmen som vi fixade varmrätten. Sen kommer jag ned i källaren, och det första jag hittar är en huvudlös fiskkropp.

Och efter lite letande hittade jag även huvudet.

LATTE

Hah!

Jag har nu ny frisyr. 8D

Tänker inte ens lägga upp en bild på den gamla, för den var så gräslig. Benan har bytt sida, det har blivit uppklippt och jag har fått mer action kring ansiktet. Dock tänker jag inte lägga upp någon bild nu heller, för jag har provat massa kläder, samt sprungit omkring i Karlshamn, så det ser rätt jäkligt ut i alla fall.

Dessutom slår jag vad om att mitt smink är kladdigt.

Just nu sitter jag på Café Christina och tar en chai och vilar benen. Har köpt ett paraply, ett läppglans och ett par örhängen till mig, samt en present till Kim och en till Carro. x)

Ska hem och äta hummer och krabba. Föräldrarna verkar ha slagit på stort av nån anledning - hoppas att jag inte missat något viktigt. o:

Jag har insett att jag verkligen älskar caféatmosfären. I alla fall välinredda, mysiga caféer. Jag kan allvarligt talat sitta i flera timmar och bara titta på människor, eller prata med vänner. Det är himla mysigt, faktiskt.

Även om jag och Carro, och även Kim nu när hon har flyttat ned - kan bli ganska bitchiga. Jag och Kim satt och tittade genom hennes Sanning eller Konsekvens, Elaka versionen, och en av Sanningskorten frågar "Vad är det bitchigaste du har gjort?" Mitt svar skulle nog bli när jag, Carro och Kim sitter på Espresso House och verklige dissar som går förbi.

"Jösses, vilken gräslig färg på leggings."

"Åh, kolla, hon har glömt kjolen hemma."

"Men snälla, lilla, wannabe-emo, varför har du på dig det där?"

"Små hororna, små hororna, är lustiga att se.."

Rätt bitchigt.

Men det är roligt, faktiskt, och det folk inte vet har de inte ont av.

Det säger jag till mig själv i alla fall.

Jag borde egentligen sätta mig och läsa respirationskapitlet till humanfysiologin, men jag känner inte riktigt för det. Ska göra det ändå snart, men det är verkligen jättesegt.

Dock hade vi lab häromdagen, och testade hur Arvid reagerade när han höll andan i tiogradigt vatten.

Oceans of love ~